Soldatvisor

av Jonas Nilsson

Under mina efterforskningar om soldaternas levnadsförhållanden under finska kriget snubblade jag över ett antal soldatvisor från förra seklet. Det var antagligen väldigt vanligt att man sjöng under marsch för att liva upp stämningen och förleda uppmärksamheten från sträckan som skulle tillryggaläggas. Man kan i nedanstående exempel skymta en viss irritation mot rotebönderna hemmavid - den indelte soldaten var ju såklart överlägsen bonden!







Soldat är jag och vara må.
Jag håller mig så god som två.

Å ja har lurat bönner,
å ja har lurat präst,
å fleckor har jag lurat
trehundrasextisex,
i min ungdom.

Å lilla Emma,
hon sitter hemma
å kokar kaffe
å väntar på vännen sin.

I stugan därhemma
vår goda hustru bor
och tänker på soldaten
som uppå heden gnor.

Och när vi kommer hem
och solen lyser klar.
Där uppå kyrkbacken
där hälsar oss envar.

Som bönder sju, så god jag är
det visar ju min karaktär
hurra kamrat! En rask soldat!
Hurra! Huraa! Hurra!

När bonden fyra styver har
då tycker han att han är karl
men bondens pengar flyr med hast
soldatens bank står lika fast.